lika ovanligt som ett mirakel är det,
hur du påverkat mig,
hur du krupit under min hud
och etsat fast dig i väggarna.

har vi låst in våra minnen i mitt rum?
ekot av flämtingarna mot väggarna
och ena sidan av sängen är alltid lika kall.

känns som spöket av dig är här inne.
allt hände då jag släppte lös allt,
lät tårarna rinna medan dagarna förlöpte.

jag kanske lät allting fastna här,
jag kanske är fast i det förflutna.

känns som jag flyttat ur mig själv,
ser mig själv sitta på sängkanten.
håglös, utsugen på liv och lust.

tomma ögon och kutig hållning.
strimmor av tårar på kinderna
och bitar av mitt liv framför på mina fötter.