varför slutade vi umgås,
varför slutade vi skratta.
du är du & jag är fortfarande jag,
så vad var det som gick fel?
det är på minnena jag lever, men snart så har de suddats ut.
du blundar, vi blundar, fast vi ser, nånstans finns det, det vi hade, som var bra, som var bäst.
nånstans finns det kvar en plats där vi kan va, du & jag, min bästa vän.
allt jag känner, allt jag älskar och vill se, är bilderna på oss två.
jag vet, nån måste börja ge, börja ge för att kunna få, & varje gång som jag försöker, så blir det tydligen fel & du ska veta att jag har hellre ärliga fiender än falska vänner.
så du blundar återigen, du blundar & jag har ingen aning om varför, snälla ge mig en förklaring, för jag vet att du ser...
jag saknar dig. <3